Ja. Igår fyllde jag år. 25.
Tiden går fort, och man säger att den bara går fortare med åren.
Stort tack till alla underbara människor som gratulerade och uppvaktade mig igår, ni är fantastiska!
När jag var 18 år tyckte jag att 25-åringar var gamla kärringar som man lika gärna kunde gräva ner eftersom dom ändå hade så kort tid kvar i livet. Jag hade en hetsig diskussion över en communitysida med en kvinna som då var 28 år. Hon var en gammal relik i mina ögon, en kärring utan känslor och förståelse. I hennes ögon var jag en skitunge, vilket hon sa till mig ordagrant.
Jag vet inte. Idag tycker jag inte att 27-28 åringar är gamla kärringar eller gubbar. Men jag tycker inte heller att 17-18 åringar är skitungar. Den där gamla tanten är ju 35 idag. En jättegammal tant med andra ord, utan känslor eller förståelse ;) Skämt åsido. Poängen med allt detta dravel är nog att vi alla flyttar på den där gammal-gränsen med åren.
Jag fick höra igår att jag nått den sidan av 25-sträcket (eftersom att jag nu är 25 år och 1 dygn snart) då man ska ta och bilda familj. Jaså? Ja kanske det. Jag har ju en universitetsexamen som sjuksköterska, en insatslägenhet som jag står på själv, tillsvidareanställning, körkort och snart en specialistexamen. Lite av det jag ställde som krav på mig själv för att få bilda familj ;)
Nog om detta. Kaffe på G.
Hemtentamen ska skrivas klart (är planen i alla fall) sen har jag ett härligt pass på gymet att se fram emot.
Hoppas ni får en kanondag allihopa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar