Den där känslan när man precis lutat sig tillbaka, stolt som fasiken över sin bedrift för att sekunden senare inse att "Nej f*n också, jag har glömt det allra viktigaste på hela arbetet". 

Känner ni igen den? 

Skulle till att skicka in mina 2 rapporter för sista delen av kursen, insåg när jag skickat ena för granskning att jag helt missat att man ska ha med vetenskapliga artiklar (det som vanligtvis tar ett par dagar för mig att söka reda på). Shiet.. sökte reda på ett par "dugliga" artiklar, vände och vred på texten så den skulle passa min rapport, svettades säkert 4L under arbetet och skickade sedan in hela kittet på nytt för granskning. 

Ringer läraren och "medger" mitt misstag, han bara skrattar och säger att det inte är jordens undergång.

Nej men kanske min fredags undergång.. hade kunnat göra annat roligt dom 2 extra timmarna detta tog...  Klantarsel-jag. 

Nu är det klart i alla fall. Jag tar mina sedan gårdagen sargade knän och sätter mig i soffan och pushar axlarna med hemma-hantlarna. Något kan man ju alltid göra även om benen inte bär en till gymet.

En kopp kaffe på det här så kanske jag lugnar mig ett hekto eller två.

Jobb igen imorgon, benen får så lov att bära.

Nike hjälper matte med studierna <3

En av veckans alla härliga luncher.
Vet inte riktigt varför jag lägger ut denna bild.
Men det är säkert intressant ;)

Laddar lite för axlar på hemmaplan.

Från idag.
Klippte mig ju igår. Glömde skriva det.